A dice of destiny

I´m not strong enough yet
to admit to you that I cried when your train left the station.
I´ve never done that before.
It felt like something inside of me took the same train away.
The new hope left me once again.

I will not see you for two months.
Probablly it will take even more time
before I can kiss your soft lips again.

I don´t know yet what I want
but I know I have to see you again.
Something tells me that it will take less than 5 days for me to miss you.
And you haven´t thrown the dice yet
to see how many days it will take until I stop missing you.

I can smell your scent on my pillow.
It´s almost like you´re here next to me.
I want to get to know you better.
I like all about you so far.
You seem like a bird trapped in a cage
but some days you escape and fly so high.
I wanna be that free bird.

You talk about life with humour in your voice.
At the same time I don´t know many that are that serious.
You have strong believes
and I have lots to learn.
Will you teach me your ways?

I just stared at your picture
to try to understand.
But it didn´t talk back to me.
It made me smile a bit
but I´m not wiser than before.
I just know that I wanna book a ticket far away.
I´m doing as the birds
I´ll fly north when it gets warm.

But I don´t know if my wings will carry me
I don´t know if you even want me there.
I just hope that the thing missing from me will take an early train back.

Samhällets förfall aka Babylon

Varför ska jag vänta?
Planera
Tänka efter
"Tänk efter ordentligt före innan du gör något dumt"
Men det här är inte dumt!
Jag tycker det är en briljant
men kanske inte så vanlig idé
Samhällskritik on the run
Vägra leva stillasittande
Hängandes med i systemet

System är till för att brytas!
Jag passar inte i era alldeles för tajta mallar
Jag gillar inte 9 to 5
Köttindustri påhittad för ett "bättre" samhälle
Som om vi står över alla andra
De som styr är nazister
Som tror att de har makten över allt och alla
Även sig själva
För vad de gör får ändå någon annan städa upp

En kultur som bygger på att vi inte ska uppfostras till människor
utan till slavar
Vi ska inte prata med varandra
tycka om varandra
leva med varandra
Vi ska följa med
inte ifrågasätta för starkt
inte leva för extremt
inte gå emot uppsatta regler och normer
Fortsätt handla så ska du se att det blir bättre sen

Men blir det bättre?
Kommer någon må bättre om jag konsumerar?
Kommer grisen att få böka i jorden och vara glad
om du köper hans mamma?
Kommer jorden bli bördigare om vi handlar mer mat än vi kan äta?
Kommer de fattiga få det bättre om vi dricker oekologiskt icke rättvisemärkt kaffe?

Vi föds inte upp idag för att göra en bättre värld
Vi föds upp för att föda de som redan har alldeles för mycket att äta
Varför lär de oss inte att vi inte behöver köpa nya kläder varje månad?
Varför propagerar de inte för att alla ska bli militanta veganer?
Varför prediktar de inte om hur vi kan förändra samhället tillsammans
utan lagar
utan regler?

Kanske för att de inte tjänar pengar på det
Kanske för att de är för egoistiska för att vilja skänka bort sina slantar för en bättre sak
Jag kan leva med 0-tolerans
Jag kan leva utan att konsumera varor som skadar
Jag kan odla min egen mat
Ta resten ur containrar
För den maten är redan bortkastad för att någon annan inte vill ha ett äpple som har ett märke på sig
en banan som är lite brun
en paprika som inte är perfekt glänsande röd.

Jag är en samhällskritier
som skapar mina egna normer
mina egna regler
Jag vägrar växa upp

Jag har fått nog!

An angel

I met a person ones,
a true and righteous person.
It was an angel,
a real angel that came down to earth
to find a soul mate.
But no one saw.

Everyone was too busy
to see who was really there.
The fine qualities in this person.
The kindness,
the humour,
the love,
this person had
that you could recieve.
But no one saw.

This angel had chosen to be a human,
to not have a gloria,
to not have wings.
This person thought that someone would see the angel within,
the inner shine.
But no one saw.

The angel got frustrated,
angry.
Why couldn´t a true angel find love,
when humans can?
How come they can´t see inside of me?
The angel tried to show the real person inside,
the true love that could flow.
But still no one understood what they could get.
No one saw.

After endless attempts to understand,
to get someone to understand,
this angel surrendered to dispair.
No hope was left,
no one gave any hope at all.
All was dark now,
home seemed like the only place to be.
Earth wasn´t worthy a true angel.

When no one saw,
then why would the angel see?
When no one gave any love,
why would the angel give away love?
The angel decided to show the real inside,
the real angel to the world and see if it made a difference.
Now everyone saw.

Angels are real,
angels are true,
you could here from the chorus of the crowd.
Now everyone wanted a piece of the cake.
Why didn´t you try before?
Why can´t you see what´s right in front of you?
The angel made the people understand the dispair of beeing lonely,
trying to love but get non in return.
Now they saw
and now they were sorry.

But it was too little,
too late.
The angel had lived on earth for an entire year,
with nothing but rejection in return
for kindness,
for humour,
for love.
A lesson was learned,
a knowledge that all should already have had.

You don´t see the angel until he really shines.

Jag om x dagar och x år

Jag vill skaffa en hippiebil.
Ja du vet.
En såndär man kan bo i.
Som dom hade på det gamla hederliga 70-talet innan jag ens var född.

Jag vill turnera med den,
bo i den,
och leva på noll kronor om dagen.
Leva på mat ur containar
och slanga bensin.
Sluta köpa
bara leva.

Jag vill inte längre konsumera,
jag vill expandera.
Jag vill leva på luft och kärlek.
Leva det goda livet.
Göra som dom gjorde förr i tiden.
Odla själv.
Låta det ta tid.

Det gör inget om jag blir avskum i deras ögon,
smutsig i deras ögon,
kriminell och äcklig i deras ögon.
För i dina ögon är jag fortfarande vacker.

Jag lever hellre på luft än säljer min själ till lagboken.
Det är du och jag och bilen
och vi ska bestiga emotionella berg.
Slå ner väggar och få någon att reagera.
Uppleva äventyr vi inte trodde fanns,
platser vi inte visste fanns,
människor vi aldrig skulle träffat.

Jag vill skriva min egen historia
och jag vill vara stolt över den.
Ingen arbetarslav
under kapitalets makt.
Bara kärlekens makt,
frihetens makt,
makten att bestämma själv.

Jag vill köpa friheten att aldrig mera behöva köpa något.
Leva fri
utan lagar
utan regler
bara frihet.

Jag skapar mina egna normer
och välja mina egna vägar.
Det är du och jag och bilen
och vi är på väg bort och till.
Till en konsumtionsfri verklighet
där vi skapar vår egen värld
och lever under en klar himmel.
Jag vill ge mig iväg nu.
Allt jag behöver är dig, en bil och en väg att börja på.

Du formbara människa

En gegga som gjord för att formas.
Så föds vi.
Då finns inga mallar,
inget förutbesämt.
Vi formas om och om igen av vår omgivning,
vänner samhälle ovänner kultur...
Vi är som en kruka som aldrig blir färdig,
en skulptur som alla fortsätter att hacka på för att finna perfektion.

Jag inser att jag påverkas starkt,
av reklam, tidningar och allt jag hör.
Min mall är inte klar än,
den ändrar hela tiden karraktär.

I skolan lär vi oss att lyda,
samtidigt som vi ska tänka själv.
Vi ska alltid ifrågasätta,
fast inte ledaren.
Det är så dom vill ha oss.
Inom en lagom stor ram,
inget för extremt.
Blanda inte in för mycket neon,
inga konstiga former.

Vi växer upp som lagom individuella individer.
Alla är unika,
därför är ingen unik.
Vi är bara en blandning av samma material,
samma former,
samma färger.

Sen finns det dom som vågar,
spränger mallen och rinner ut på precis det där sättet som får mig att gråta.
Att inse att vad jag gör just nu är fel,
jag borde slita mig loss.
Jag gillar inte dagens mallar.
Min gegga vägrar hindras av en mall som inte passar.
Jag vill vara neonrosa, futuristisk, surrealistisk.
Skapa min egen mall,
mitt eget liv som passa mig,
inte samhället.

Fast även revolutionärer har ramar,
andra mallar men fortfarande mallar.
De kanske inte är godkända av staten,
men de finns därute.
Hoppet finns därute.

Sunshine through rain

Can you find love
at the same time
your complaining about your lost love?
The one that you didn´t even get close enought to lose?
But still feels like an elephant ran you over and over and over again.

Can you find sun
in the middle of a rainstorm?
When all hope is lost
and there is no turning back?
You stand there all soaked
and the nearest shelter is miles away.

Can you find happiness on a funeral?
Black meets tears and all is dark.
Sad voices talk about the lost one.
But can´t memories keep the one lost alive?

Can you find friendship
within an argument?
Different believes meet in a harsh fight.
Maybe someone gets knocked down,
get sent to hospital,
another to jail.
Maybe one of them know the meaning of forgivness?

Can you find love
when all other hope is lost?
When all you see is darkness
and the sun never shines at your door?

I´ve heard that after rain
there´s always sunshine.
After winter
there´s always spring.
The clouds are blowing away now.
I can see bright again.
The sun stings my eyes
but I enjoy it.
I can see again.
And all I can see is you.

Bifobi

En dikt jag skrev den 22/1 men inte lagt upp. Har dessutom lagt upp en äldre till fast på originaldatum: http://wannabepoeten.blogspot.com/2007/10/verlevarens-beknnelse.html

Homofobi i all ära,
varför finns det inget som heter bifobi?
Jag möttes av kommentaren "men du har ju hela världen att välja mellan"
samma dag som "du har bara inte bestämt dig".

Homofobi är enligt ne: "personlig, irrationell rädsla för homosexualitet, homosexuella människor eller egna homosexuella impulser."

Bifobi borde egentligen vara samma sak,
rädsla för det som är svårt att förstå.
Avundsjuka mot dom som har möjligheten att älska personen oavsett kön,
kärlek till mannen med M eller kvinnan med K.
Vad spelar det för roll?

Ja, vad spelar det för roll
när vi får höra kommentarer som alla andra.
Du har fått för lite kuk
eller för lite fitta.
För lite moral
ja visst kan det kvitta.

Eller varför inte heterofobi?
Rädd för det "normala" och vanliga,
vardagens tristess.
Eller den stora massan,
samhällets press.

Jag träffade en gång en man som tyckte att om man inte var homo var man inte ok.
Hetero gör sig inget besvär,
och bin, usch dom vill vi inte ha här.
Dom går inte att lita på,
och heteron vill oss bara slå.

Vad hände med kärlek och mångfald i hans blick?
Regnbågsflaggan med sina många färger vajar där högt för alla.
Homofobi, heterofobi, bifobi,
vad spelar det för roll om jag inte är som ni?

Egentligen

Egentligen är det här inte min dikt.
Egentligen borde jag sova nu.
Egentligen väntar någon på mig.
Egentligen kanske jag borde säga upp mig från jobbet.
Egentligen släpper våren mig lös.
Egentligen finns det kärlek i luften, jag bara känner inte den.
Egentligen skulle jag kunna gå en midnattpromenad.
Egentligen vore det lite bättre om du var här och höll om mig inatt, men du är långt borta nu.
Egentligen växer blommorna även när solen inte lyser.
Egentligen tror jag inte på gud.
Egentligen existerar det fler böcker och fler filmer jag borde arbeta mig igenom.
Egentligen vill jag avskaffa alla materialistiska behov.
Egentligen driver jag bara med mig själv.
Egentligen så är dags för revolution.
Fast egentligen borde jag sluta använda ordet egentligen så mycket!

I´m forever blowing bubbles

Detta är inte min dikt, egentligen en sång. Men jag tyckte den var vacker. Joels fel att jag fick den på hjärnan. <3

I'm dreaming dreams,

I'm scheming schemes,

I'm building castles high.

They're born anew,

Their days are few,

Just like a sweet butterfly.

And as the daylight is dawning,

They come again in the morning.

I'm forever blowing bubbles,

Pretty bubbles in the air.

They fly so high,

Nearly reach the sky,

Then like my dreams,

They fade and die.

Fortune's always hiding,

I've looked everywhere,

I'm forever blowing bubbles,

Pretty bubbles in the air.

Addictive love

Your like dope.
If you take one shot,
you will want another.
Maybe not directly but soon enough.

I can´t stop injecting you into my blood, into my veins.
I want to stop,
can someone send me to rehabilitation?
Is there a place for curing love?

gemENSAM

Varför är kärlek så svårt?
Jag kan inte längta längre när det är så hårt.
Det letar sig en känsla upp genom ryggraden
och gnager och gnager för jag vill också bli tagen.
Utvald, omtyckt och älskad,
men du envisas med att få mig att känna mig ratad.

Uttjatat nu i ett halvår eller mer
men jag kan inte släppa det och ger mig till dig igen.
Jag är dum dum dum men att se in i dina ögon får mig att bli stum.
Känner mig ensam oavsett om rummet är fullt med andra människor,
för din blick bränner hål i mitt hjärta där min kärlek till dig, min amour bor.
Bounjour, je´mapelle, oui,
do you wanna dance with me?

Men jag fortsätter att vara oälskad och ratad av dig,
trots att du faktiskt gillar mig.
Iaf lite när det passar och då vill du ha mig nära.
Ger mig intrycket att vi kanske skulle kunna bli kära.
Jag faller för lögnen om och om igen.
Trots att du aldrig säger något tror jag mig se det i ögonen.
Den där glimten som säger, visst vill jag ha dig.
Men din mun säger sedan nej nej nej.

Jag vill gå vidare nu, har fått nog.
Önskar att du slutade umgås med mig och bara drog.
Bort bort någon annanstans.
Någonstans där jag slipper bli ur balans.
Då kanske jag äntligen kan komma över dig,
återgå till noll och lyckas hitta en ny kärlekens lakej.
Jag vill kunna känna närhet och öppna mig utan behöva bli rädd för att bli lurad igen.
Att dagen efter kunna känna mig älskad och inte bli lämnad sen.
Slippa bli utnyttjad för min kropp,
bara för att du inte kan eller vill kontrollera din snopp.
Få känna något äkta och gemensamt,
istället för bara ensamt.

Jag säger till mig själv att jag ska inte mer,
men tillfällerna blir bara fler och fler.
Varför utsätter jag mig själv för detta när jag ändå vet att jag inte har en chans?
Jag vet att kärlek inte är en dans på rosor,
men allt du vill är bara att ta av mina trosor.
Jag ska sluta falla för dig om och om igen.
Jag måste ta tag i mig själv och våga öppna mig för andra män,
eller kvinnor för den delen.
Så om du, en trevlig, härlig och kelen
finns där ute någonstans.
Give me a call,
I´m open 24-7 and ready for it all.

Kollektiv spabehandling

Är det målet som är värt resan
eller resan som är värt målet?
Är det kanske målet som är resan?
Eller själva resan som faktiskt är målet?
För mig är resandet ett lugn.
Det är då jag verkligen slappnar av.
Låter mig själv sitta still och inte göra någonting.
På sin höjd skicka lite sms, läsa någon bok och sova som en tok.

Jag tror att för mig är själva resan målet och målet är en resa mot resandet.
Mot en billigare spa-behandling.
En miljövänlig kollektiv spa-behandling för både mig och miljön.
Jag är inte på väg bort eller till något,
jag är på väg.
På vägen där du kommer undan med att vara okontaktbar.
Att inte göra någonting,
ingen nytta.
Det är avslappning för mig.

The one I sleep with

I only sleep with talented people.
No, wait, that´s not true.

I wanna sleep with all talented people.
No, wait, that´s not true either.

I wanna sleep with all talented, good looking, sexy people.
No, wait, that´s not true either.
Let figure this out.

It has to be someone talented.
It has to be someone good looking, at least a little bit.
It has to be someone I find sexy.
That person has to have an interesting personality.
That person can´t be homophobic, that´s unsexy to me.
That person needs to understand what it´s all about.
If that person have other believes than I, in most cases we´re not a match.
If that person has totally other oppionions about politics, then we only end up talking about politics.
If that person likes, or understands, poetry it´s not a bad thing.

But the most important thing after all is that this person has to think that I´m sexy, I´m talented, I´m good looking, I have an interesting personality and that we believe in the same things.
So give me someone who thinks all this of me and that I think all of that too.

Is this at all possible to find?


And this is just the measurement I use for sleeping with someone. How at all is it that people actually find someone to have a relationship with?