Jag borde känna stor lycka,
när väntan på det jag varit orolig över nu är slut kan man tycka.
Så varför känns det inte alls?
Det är bara en klåda som går genom kroppen och upp ur min hals.
Jag vet att nu är det dags att ta nästa steg,
när jag tänker på att jag kan misslyckas blir jag lite feg.
För vad händer om allt går åt skogen?
Ska jag då deppa ihop med en flaska på krogen?
Nej, ryck upp dig nu och allt kommer bli bra,
för jag menar, det är ju trots allt allsmäktige ja!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar