Svart insida svart utsida

Jag trodde jag hade kommit längre än så här,
att vilja göra vad som helst för att få bort klumpen jag fan heller inte har kär.
Allt är en illussion,
jag behöver ta en diskussion.
Prata mig själv till rätta,
få ett slut på denna smärta.
Jag vet inte om det går eller om jag är redo att försöka,
men för varje gång den dyker upp verkar den sig föröka.
Det blir svårare och svårare när den inte har något klart ursprung,
när jag kämpar för bli bättre och inte så tung.
Vad som är värst är att den får dig att nästan ge upp,
att bara gunga med i olyckans gupp.
Jag vill vara hälsosam,
inte så här känslosam.
Jag vill känna den förlösande gråten,
rensa i mina känslor och bli av med all den svarta bråten.
Vad jag inte vet är hur,
jag är en slav under monstret som gör mig till djur.
Basbehoven jag ignorerar,
vill plåga mig tills jag kreverar.
Jag vet inte hur jag ska göra,
jag vet inte vem som vägen dit ska föra.
Jag vet bara att jag vill bli av med den svarta klumpen,
det är antingen den eller mig och jag vill inte sluta på dumpen.
Jag vill leva och må bra,
men det gör jag fan inte ida.
Hjälp mig, jag skriker efter hjälp!
Är det någon som lyssnar?
Jag skriker tills oljuden tystnar.