Allt försvinner

Det är så gulligt med småttingar och litenhet,
fast det går över.
Det är något så vackert med ung skönhet,
men det varar inte.
Det är något underbart med förhållande och lycklighet,
fastän det går över med tiden.

Vi älskar spädbarnets skrik,
för skriket tystnar.
Vi lovordar ny musik,
trots att vi snart på den tröttnar.
Vi är glada över vackert väder,
även om det bara varar en minut.
Vi drar en lättnadens suck när lönen kontot späder,
trots att vi vet att den snart är slut.
Vi sträcker ut tungan för att fånga en snöflinga liten,
även att vi inte kan känna den försvinna.
Vi tycker om att krypa ner i nya lakan där vi tvättat bort skiten,
trots att smutsen snart kommer sig påminna.
Vi njuter av lövens färger på hösten,
fastän att de snart trillar ner och täcks av snö.
Vi lever livet som om vi alltid kommer kunna dra nya andetag ur brösten,
trots att vi i morgon faktiskt kan trilla ner och dö.

Vad vill jag då säga med det här?
Vi människor må va korkade men underbart är kort
så se till att njuta innan det försvinner bort.

Träningsvärk

Inkapabel att röra mig
utan att förstöra mig.
Måste man plåga sig på detta vis,
för att bli smal & snygg idealgris?
Vill slippa sjukdomar pga att jag ätit för mycket,
eller för lite efter senaste moderycket.
Det gör så ont när jag idag lyfter mig ur soffan,
när jag igår minsann visade att jag kan.
Jag vill inte hosta- det gör för ont i magen.
Jag vill inte lyfta armen- det gör för ont i nacken och klämmer i kragen.
I bröstet ömmar det och jag kan känna hjärtslagen.
Jag vill inte röra mig alls för det kommer göra ont hela dagen.
Orkeslösheten infinner sig,
orkar inte städa, laga mat eller ta hand om mig.
Vill du bli min butler för en dag?
För idag tänker jag bara vara jag.

Skrik ut

Det är bara du som kan öppna munnen,
spotta ut din åsikt i luften.
Sedan vända dig om och se vad som skett,
om något hänt, om någon sett.
Har ditt budskap förstörts halvvägs,
ungefär som viskleken där meningen förtärs?
Så fort det är någon annan som säger vad du sagt,
kan du räkna med att det blir fel, omgjort och kompakt.
Spelar det någon roll så länge känslan och meningen finns kvar?
Dom säger nej, men jag säger emot deras svar.
Tillintetsägande och meningslöst kan tyckas,
att mitt skrikande skulle överrösta deras och lyckas.
Den som skriker högst vinner,
allt det andra sorlet bara försvinner.

Det är därför de med stark åsikt går på med megafon,
för att tysta bullret och få oss att vända huvudet mot deras dån.
Dom skriker och spottar,
vill slita upp oss ur soffan, framför tv:n där du sitter nöjt med din cigarr.
Vi suckar och klagar,
vill inte vad oss behagar
lyssna.
Varför kan dom inte bara tystna?
Låt dom göra som dom vill,
för jag tänker luta mig tillbaka och lugnt sitta still.
Blossa på min cigarr och inte bry mig,
det går inte att förändra, eller går det säg?
Det är du som skriker högst som vinner,
det är du som även på sorlet lyssnar som sanningen finner.

Jag blir slagen av sanningen hårt i huvudet,
aj, det där gjorde ont, vad är det här för sätt?
Hur kan jag ha missat orättvisor?
Det största jag oroat mig över är lapplisor.
Sorlet har hela tiden försökt mig det viktiga säga,
varför har jag inte lyssnat, kan jag nu detta greja?
Jag rör mig upp ur soffan och fimpar min cigarr,
plockar istället fram min gitarr.
Skriver en låt om min insikt,
går sedan ut på torget och försöker med min mick sprida min åsikt.
Sorlet ökar och mitt budskap viskas vidare,
går det överhuvudtaget att sprida de?
Det är jag som skriker högst som vinner,
jag megafonens skrik nu övervinner.

Celibat

En månad av celibat,
stackars alla som kommer råka ut för min frustration och hat.
Hur ska jag klara detta?
Har levt gott på sex nu å trott att det är det enda rätta.
Får väl se om det går,
eller om jag får onanisår.
Visst ja,
får ju inte överkonsumera.
1 i veckan är max,
på söndag är det dax.
Ladda upp med choklad och annat att göra,
så slipper ni mitt gnäll höra.
För något som är säkert är att det är svårt att avvänja sig,
jag kommer gärna vilja våldta dig och dig och dig.
Får låsa in mig själv i en lite cell,
utan fönster och med en dator från Dell.
Utan internet eller roligt innehåll,
jag kommer spendera månaden med att skriva dikter, spela harpan och ha min heder i behåll.
Fånga mig på söndag och lås in mig,
släng bort nyckeln så kan jag nog klara det fanimej.

Vill du inte bli ledare- bli det

Det är bara den som inte vill bli ledare,
som faktiskt kan bli våran vägledare.
Lyckas hitta vägen som leder oss rätt,
ledarna idag är egoister- vad är det för sätt?
Vi måste handla idag och inte imorgon.
Morgondagen är det redan försent.
Vi måste spränga barriärer mellan oss och någon,
lyssna på allas åsikter och bland fördomar städa rent.

Bara för att jag är politiker behöver jag inte vara politiskt korrekt.
Jag strävar inte efter att vara perfekt.
Förändringar behöver göras men är jag den att säga vad som är rätt?
Eller fel?
Åsiktsbandet är sååå brett.
Välj din roll och delta i detta rollspel.

Även om det är spelledaren som styr detta parti,
kan du förändra spelet däri.
Gunga på tills vi får obalans,
så den rätta vägen närmar sig på distans.
För det är bara den som inte vill bli ledare som kan lyckas,
är det jag eller du?
Det är upp till dig att medryckas eller misslyckas.
Tig för evigt eller tala nu.

Sommarkänsla

Vilket schysst väder,
jag tar på mig tunna kläder.
Njuter av att äntligen få komma ut,
slippa sitta inne deppa å bli en suput.
För nu kommer jag ut med buller å bång,
är inte rädd för dig å din batong.
Oavsett vad dom än säger gör jag vad jag vill,
jag har sagt det innan- jag vägrar lyda å sitta still.
Nej, jag rör mig ut mot vidderna,
tar å fyller lungorna.
Ett djupt andetag in- nu säger jag det.
Det är inte längre en hemlighet.
Utkommen och glad denna sommardag,
vinkar till publiken- det här det är jag!

Normernas land

Enligt många personer är jag fel,
dom kan inte se min förmåga till en fördel.
Dom lägger sitt krut på att säga att vi är onaturliga och äckliga,
men deras argument flyter i luften, är otillräckliga.
Vad är fel med förmågan att älska flera?
Jag ser inget fel eller konstigt i att älska mera.
Jag älskar killar och jag älskar tjejer,
jag mig samhällets normer avsäger.
Jag vill inte bli satt i deras fack,
plocka bort mig från listan å sluta med erat skitsnack.
Normen suger och normen skaver,
ge mig möjligheten och jag den begraver.

Vem?

Hur väljer vi att definera oss?
Genom maktbegär och att slåss?
Eller kanske genom de pengar vi har på banken?
Vad är jag då värd om jag är en pank en?
Kan det vara vad du åstadkommit?
Eller brottsregistret som självklart är kritvitt?

Är det vad du bär
som bestämmer vem du är?
Kan det vara dina vänner
som säger hur du känner?
Är det mamma och pappa
som skapat din oförmåga att slappa?
Lyder du dina gener
när du spelar dina scener?
Vem är det egentligen som gjort dig till dig?

Inställ dig- revolutionen är här

Att han inte får något staff efter att ha till honom drämt,
gör att jag mig frågar- är det här något sjuk aprilskämt?
För så här kan det inte få gå till,
jag trodde att våra ledare var bättre men de sitter still.
Jag sträcker upp min knytnäve och kräver förändring,
jag tänker inte sitta och vänta på nästa lagändring.
För lagar och paragrafer tar sån tid,
tid som rinner ut medan de inte vågar gå till strid.
Samla styrkorna så påbörjar vi revolution.
Jag vägrar att vara nöjd med denna situation.
Så låt oss nu tillsammans säga stopp och förändra,
innan dom motståndstrupperna hinner sända.
Så länge vi hinner först kommer vi segra,
vi behöver maktens stege stegra.
Skriv på listan och gå med i min armé,
akta er ledare för nu gör den nya generationen entré.

John Blund på semester

Trött och ändå ack så pigg,
vad jag behöver för att somna är kanske ett ligg?
Näe, det har jag fått nog av idag,
jag har blivit tagen tills jag blev svag.
Men ändå vill sömnen inte infinna sig,
kanske det är så att synden straffar mig.
Eller kan det bero på att jag sovit för länge,
efter att hela natten utövat könsumgänge?
Jag ska i alla fall ge det ett försök,
att släcka lampan och låta ljuset gå upp i rök.
Att lägga huvudet mot kudden och ligga still.
Då kanske sömnen äntligen slår till.

Ensam klarar nästan (inte) allt

Jag sliter tills jag spyr,
jag börjar känna mig som en martyr.
Det är jag som får tåget att rulla på,
för att få dom andra att något göra behöver jag med piskan slå.
Utan mig vore det inget ungdom, inget RFSL,
jag känner mig nästan inspärrad i en cell.
Jag vill ha en verksamhet,
men för att driva den behövs inte bara min beslutsamhet.
Jag kan inte bli dubbel, trippel eller omänsklig,
även jag är begränsad och känslig.
Så snälla du,
ta en av mina stenar och hjälp mig nu.
Det är tufft att bära hela denna börda, last.
Det är trots allt inte bara min möda.
Jag kan inte lyckas oavsett hur mycket jag än är principfast.
Så hjälp nu till att städa bort normalitetens skit,
för jag klarar inte detta själv oavsett mängd slit.

Svart insida svart utsida

Jag trodde jag hade kommit längre än så här,
att vilja göra vad som helst för att få bort klumpen jag fan heller inte har kär.
Allt är en illussion,
jag behöver ta en diskussion.
Prata mig själv till rätta,
få ett slut på denna smärta.
Jag vet inte om det går eller om jag är redo att försöka,
men för varje gång den dyker upp verkar den sig föröka.
Det blir svårare och svårare när den inte har något klart ursprung,
när jag kämpar för bli bättre och inte så tung.
Vad som är värst är att den får dig att nästan ge upp,
att bara gunga med i olyckans gupp.
Jag vill vara hälsosam,
inte så här känslosam.
Jag vill känna den förlösande gråten,
rensa i mina känslor och bli av med all den svarta bråten.
Vad jag inte vet är hur,
jag är en slav under monstret som gör mig till djur.
Basbehoven jag ignorerar,
vill plåga mig tills jag kreverar.
Jag vet inte hur jag ska göra,
jag vet inte vem som vägen dit ska föra.
Jag vet bara att jag vill bli av med den svarta klumpen,
det är antingen den eller mig och jag vill inte sluta på dumpen.
Jag vill leva och må bra,
men det gör jag fan inte ida.
Hjälp mig, jag skriker efter hjälp!
Är det någon som lyssnar?
Jag skriker tills oljuden tystnar.

Guden Jag

Sommar sol och halvnakna brudar,
alla förvandlas till varma, sköna gudar.
På stranden ligger vi och gassa,
sedan på festen kommer jag er alla utklassa.
För vem vill väl inte läckra mig ha,
en heting som lyssnar på metal, reggae och ska.
På sommaren är jag på topp,
njuter av musik, fest och nakendopp.
Känslorna svallar höga,
att jag skulle misslyckas med att få ragg tror jag föga.
Så kom igen och ta din bit av kakan,
för vem vet när det är för sent att delta i vakan?

Tillbaka till skolan

Jag borde känna stor lycka,
när väntan på det jag varit orolig över nu är slut kan man tycka.
Så varför känns det inte alls?
Det är bara en klåda som går genom kroppen och upp ur min hals.
Jag vet att nu är det dags att ta nästa steg,
när jag tänker på att jag kan misslyckas blir jag lite feg.
För vad händer om allt går åt skogen?
Ska jag då deppa ihop med en flaska på krogen?
Nej, ryck upp dig nu och allt kommer bli bra,
för jag menar, det är ju trots allt allsmäktige ja!

Beroendet styr dig

Varför så beroende av socker?
Måste äta så att kroppen slutar skaka utav chocker.
Choklad är lika beroendeframkallande som amfetamin,
det kanske vore lättare att börja sniffa bensin.
Det måste vara så mycket enklare att bli av med ett narkotikabehov,
då du inte i varje mataffär behöver uthärda ett eldprov.
En chokladbit slinker ner så jädrans lätt,
att lägga av med sprutor måste kännas så rätt.
Hjälp mig någon innan jag kreverar,
för jag vill inte låta behovet göra mig till narr.

Håll god min

Alltför ofta och för många ser jag med besvikna och missnöjda miner,
skuggor som stressar förbi i sina rutiner.
Dom inser inte hur mycket det skadar deras karaktär,
att dom sina känslor trycker ihop och förklär.
Att bara köra på och aldrig våga säga stopp-
jag vill inte fastna i samhällets ekorrhjulsliknande lopp!
Du måste våga stanna och tänka till,
inse vad du behöver och vad som är spill.
Att hitta sitt jag är inte lätt,
speciellt när tv spottar ut tankar om hur du ska göra för att vara rätt.
Lyssna inte på deras eneverande repetition,
våga experimentera och skapa din egen försöksperson.
För du är trots allt inte kläderna du bär,
utan det är bara du som kan meddela vem du faktiskt är.

En affärsidé i väntan på tid

En affärsidé som kan bli sann,
om jag ändå bara hann.
Det är så mycket att göra och tiden räcker inte till,
jag kan nästan aldrig sitta still.
Så går det när man är engagerad,
tar på mig för mycket så jag skulle behöva bli dubblerad.
Som tur är kan jag jobba med annat på arbetet.
Visst, chefen lär inte gilla det,
men så länge ingen klagar så kommer jag inte gå bet.
Jag är less på att leka telefonsvarare,
jag måste komma härifrån fortare än en rymdfarare.
Inspiration och motivation föds inte i repetition,
därför måste jag vara ledare på min expedition.
Nu lägger jag på luren och låter telefonsvararen gå på,
för att jag behöver komma härifrån borde du nu förstå.

Drömmar om framtiden

Jag är wannabepoeten med drömmar om politiskt veggiefik,
bara jag först kommer in på retorik.
Sen måste jag planera å studera,
för att överhuvudtaget kunna prestera.
Varför ska det vara så svårt att få genomföra sin idé?
Utan pengar kommer allt gå på sne.
Trots motgångar kämpar jag på,
för det här det måste gå.
Mina drömmar ska bli verklighet,
det behövs så jag tänker strida för min rättighet!
Blod svett och tårar kommer skvätta,
för att rädda människor och fördomar och stagnation avrätta.
Nu ska en förändring ske,
så fort jag studerat och planerat så händer de!

Det är inte dom som lyckas

Du är brännhet
med din äkthet
trots detta diskret
även att du är estet
Du smälter in tack vare din djärvhet
även om jag kanske kallar det för dumhet
Det väcker mig stort förtret
denna fräckhet
Alla bara sluckar varandra med sin glupskhet
Men dom flesta hittar ingen helhet
i sin korthet
i sin höghet
tror dom att dom visar sig som en profet
trots att det är jag som poet
som förstår deras lömskhet
Dom lever på en annan planet
den där du bara kan leva bara om du har kvickhet
tror att du har närhet
när dina kompisar egentligen visar likgiltighet
Detta är ingen nyhet
men det är dom som misslyckas och slutar som småfet
Går från stolthet till svaghet
Från nöjdhet till tomhet
Det är alltid du som visar ömhet
som blir en äkta skönhet
Dom som lyckas är inte dom som tror på tuffhet
det är dom som visar artighet
Du blir aldrig en omtyckt berömdhet
om du inte visar din mänsklighet
Om du bara visar lite bussighet
slipper du bråkighet, brottslighet och får en integritet
Det spelar ingen roll om du har stor fallenhet
så länge du har envishet
Du kommer att lyckas så länge du aldrig överger din frågvishet
Så iväg och testa dina vingars hållbarhet
Dom håller för mer så länge du vågar hoppa ut mot frihet.

Love (and hate) is in the air

På väg hem från kärleksvecka och mys,
allt ska packas ihop och tåget tuffar iväg med ett pys.
Någonstans inom mig finns fortfarande ro,
för jag vet att om ett år får jag igen uppleva detta zoo.
Vi är en flock färgglada djur fyllda med kärlek och musik,
du lär aldrig kunna tysta oss med ditt skrik.
Under paraden vallas vi framåt och firar,
tills vi landar i parken, dansar och lyssnar när någon känd artist på scen lirar.
Fördom och förtryck är som bortblåsta denna vecka när,
vi fyller söder med färg och låtsas vara en enda stor familj här.
Fast skrapar du på ytan hittar du även här fördom och förtryck.
För vem vågar med en av andra könet gå- näe, vi går hellre en styck.
Trots detta har vi bin hopp,
än så länge finns det de som vågar säga stopp!

För jag vill älska
vem jag vill
när jag vill
hur jag vill

Wannabepoeten laddar

Jag är en wannabepoet på nya äventyr,
ett yrväder som tar mig dit kosan styr.
Följer längtan efter något mer,
mer än det jag ständigt ser.
Jag släpper ankaret å seglar bort,
iväg från denna jordlott.
Nu ska jag världen se,
ut på upptäcksfärd i dagarna tre.
Du kanske tycker det är för kort,
men ibland krävs det bara att komma bort.
Se något nytt och underbart,
så att jag sedan klarar av allt deras tjat.
Få nya krafter iväg från köphets och mani,
och sedan komma hem med ett nyladdat batteri.
Det är dags att hissa segel och ge mig ut,
för detta yrväder vill inte sitta still och vänta på slut.

Monogami

På sätt och vis är vi väldigt lika,
alla letar efter kärlek å tvåsamhet, när vi låter dom känslorna ge vika.
Det är inte alltid förhållanden innebär lycka,
människan är en maskin gjord att föröka sig och tycka.
Dom tror dom är bättre än oss,
trots att dom vet att vi som sett deras misslyckandes bloss.
Ingen rök utan eld, jag vill brinna!
Låta mig få känna igen eller försvinna.


Dedikerad till min musa

Beslutsångest

Jag går i samma skor,
fast med samma gamla människor.
Var tog tiden vägen,
den där som brukade användas och som gjorde dig förlägen?
Nu är jag fast i samma gamla spår,
dag ut å år efter år.
En kraftansträngning och jag vågar ändra mina vanor,
vågar tänka i nya banor.
Det behövs bara en väg ut,
men med så många alternativ är det svårt att ta ett beslut.
Jag vill ha någon som kan visa vägen,
men att alltid ha någon i handen är nog lika mycket sanning som en sägen.
Så nu tar jag klivet bort från tristess,
för att växa måste jag göra ett slut på denna press.
Välkommen till framtidens rike!
Tack och lov för att jag inte fastnade i hetsen och beslutsångestens dike.