Något har tagit över min kropp

Jag har nånting fast i min hals
jag tror det kallas för hopp
det där som gör att jag inte kan gråta.

Det är något som fastnat i min mage
jag tror det kallas nervositet
det där som gör att jag inte vågar säga allt.

Det känns som att någon sitter och skriver på ett tangentbord i min hjärna
så snabbt så snabbt
att jag inte hinner med att verkligen tänka efter.

Och samtidigt vänder sig grannen i sömnen.

Mitt hjärta bankar så hårt
att det skulle kunna skjuta upp genom halsen
när jag tänker på dig.

Lungorna drar ojämna andetag
jag håller andan
bara för att försöka höra om du andas
om du tänker på mig.

Mina fingrar vandrar snabbt över tangentbordet
för att hitta dom rätta orden
som får dig att förstå.

Trappsteg i trapphuset

Min blick flackar bort när du ser mig
men jag ser dig när du inte ser
för jag vill veta vad du tänker.

Min hjärna försöker hitta relevans
bland allt trams
men här finns ingen substans.

Jag forsätter lyssna till ekot av mina tankar
hoppas att något är sant
och att dina tankar möter mina
någonstans därute i natten.