Kärlekens frukt

Jag undviker dig för att slippa bli sårad och såra,
men ändå slipper jag inte tårar.
Jag vill äntligen tro på kärlek som består,
istället för tillfälliga förbindelser som lämnar små spår.
När jag förändrat min syn på verkligheten och den nu passar dig bra,
förstår jag inte varför du inte inte vill mig ha, varför du inte vågar.
Jag mig frågar- är det mig det är något fel på?
Var det nåt jag sa eller gjorde då?
Eller säger du inte hela sanningen,
i tron om att det blir bättre sen?
Jag kan ta verkligheten
så öppna upp ditt hjärta och visa mig den.

Vad jag kräver av dig är enkelt,
sanningen och bara sanningen innan mitt hjärt helt smält.
Jag föll så långt att nu kan det bara gå uppåt,
så oroa dig inte för vad som än händer kommer det att bli ett slut på denna gråt.
Vad jag verkligen vill veta är varför du tog steget mot mig och gav mig hopp,
när det sedan dagen efter visade sig vara en flopp.
Hade du bara hållt dig undan,
hade jag kanske kunnat levt vidare i skymundan.
Nu fick jag smaka min kärleks frukt,
men du kanske bara ville ha mig till otukt.
Jag vet att det var min idé från allra första början,
jag satte mig själv fast här i denna sörjan.
Men varför lät du mig på världens godaste frukt smaka
för att sedan låtsas att det var en utrotad art, ångra dig och ta allt tillbaka?