Stör ej

Tröttheten tränger sig på.
John Blund knackar försiktigt på dörren.
Jag har hängt ut skylten- var god stör ej!
Stick!
Du är inte välkommen här!

Jag har fullt upp med läxor,
uppgifter,
laga mat,
städa,
äta,
ha ett liv,
att va kär...

Varför måste jag spendera 1/3 av mitt liv med att sova?
Det verkar ju så vansinnigt onödigt.
Jag känner mig rånad,
rånad på tid.
Nej, hos mig får John Blund inte komma in än.
Gå till grannen.
Låt mig va ifred!
Jag har inte tid, tid, tid.

Tiden rinner iväg å gör mig ännu tröttare.
Jag måste barrikera dörren nu för att hålla honom ute.
Han är hal som en ål och oundviklig som döden.
Han kommer för att sno några delar av min dag
och jag är redo att ge upp och säga ja,
låt mig sjunka in i mitt jag.
Mjukt somna och njuta av att slippa all hets
all stress
alla måsten.

Jag kan nu inte längre hålla honom barrikerad utanför,
han bryter upp dörren med bravör.
Det är dags att släcka lyset, dra ner min gardin.
Släppa in honom fullständigt så kommer sömnen infinna sig så fin.