Blind saknad

Jag hatar att sakna
att inte veta någonting
säkert
Jag känner mig som en efterhängsen barnunge
även om det kanske är du
som uppskattar varje telefonsamtal
varje kontakt
lika mycket som att solen går upp på morgonen

Men jag vet inte det
jag har ingen aning
Jag vet bara att något i mig
vill ha mer
och vet inte om det finns där
på riktigt
eller om det är en illussion skapad av mig
eller av dig
för att det är skönt

Mina tårar rinner för ovetskap
samtidigt som mitt hjärta hoppas på mer
och min hjärna säger mig att jag inte ska ringa för ofta
för då är jag klängig och jobbig
och det är något jag verkligen inte vill

Jag kollar msn ofta ofta
bara för att se om du är online
eller helgon för att se om du varit online
om du lämnat ett meddelande
och kanske du faktiskt tänkt en tanke på mig
någon gång under den långa tid som nu gått sen jag hörde din dialekt
och skrattade åt dina fånigheter
om att du är inte värd någonting
och att jag kontrar med att jag då måste ha någon sjukdom
som gör att jag inte kan se alla dina nackdelar

För jag är nog blind
och vandrar i mörker
så snälla föd mig med ljus
tills jag kan se igen
och sluta få mig att låta som en dåre in love
för jag är bara en liten tjej med ett stort hjärta
som inte riktigt vet vad hon ska göra
Så föd mig med ljus
tills jag kan se igen