Jag är så rädd för att älska för mycket
för att skrämma iväg dig.
Jag vill inte misslyckas
och sitta där ensam och ledsen igen.
Jag måste veta vad du tycker
för att kunna kontrollera mig.
För jag har en känsla av att jag ensam
söker det jag inte kan få.
Jag borde sluta men det känns så bra
åtminstone ett litet tag.
Sen känns det så vansinnigt jobbigt.
Så jag måste sluta nu
om du inte vill något annat.
Det verkar som att jag bara vill ha det jag inte kan få
tills jag kan få det.
Då är det inte lika spännande.
Våga kasta dig ut i en vild fors
eller säg nej och aldrig mer träffa mig.
Jag tror det är bäst så.
Jag vet inte om jag är redo att bli sårad igen
men jag vill ha kärlek
och det kommer inte utan problem.
Det kommer inte utan att bli sårad
ensam
lämnad
gråtandes
skrattandes
älskandes
lycklig
För att få något av det positiva måste jag våga riskera det negativa.
Det är som ett stort lotteri
där chansen att faktiskt dra vinstlotten inte är speciellt stor.
Trots det är vi alla spelmissbrukare.
Vi snurrar på hjulet om och om igen
och tänker att nästa gång,
nästa gång måste jag vinna.
Nästa gång vinner jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej. Jättefin dikt och jag känner igen , precis det jag håller på att jobba med just nu. Lite konstruktiv kritik från mig är att du delar upp den i två dikter. Jag tycker första versen står sig så stark för sig själv att resten liksom faller genom.
Om jag inte minns helt fel var det en egen dikt först så du har helt rätt, ville utveckla den mer bara men kanske var bättre bara som den var.
Lycka till med kärleken!
Skicka en kommentar