Levnadsöde

Jag är en telefonsvarare på repete,
en apa i bur fast i detta skit.
Dom pekar och skrattar åt olusten som infunnit sig,
när jag kommit på att detta faktiskt inte är min grej.

Min inspiration är begränsad till några få klara ögonblick,
dom enda dom inte slukat med ett slick.
Njut nu medans det varar,
för snart så kommer någon besserwisser och förklarar,
förklarar bort,
förklarar till,
förklarar från,
förklarar hit och förklarar dit.
Allt är fakta och inget är fiktivt.

Strax sticker jag ifrån detta och bort,
dit definitioner och oskrivna lagar ännu inte nått.
Det här livet driver mig bara till vansinne,
så snart packar jag å kvar blir blott ett minne.

Men oj, jag hade inte budget för att sticka
bäst att förändra här istället för att hålla med och sitta här och nicka.
Jag måste säga upp mig från jobbet
hitta inspirationen i friheten
istället för att göra som grannen som smet
till himmelriket.
Hela livet sökte han efter sanningen och svaret på frågan,
ja det var hans livsplågan.
Han slutade sina dagar med ett leende
för när han äntligen sett sanningen fanns det ingen mening längre att fortsätta med detta beteende.
Det han såg var den fria viljan
att vi har möjlighet att ändra och att han redan gjort sin del.
I sitt testamente skänkte han allt han ägde till en hemlös
som berört honom och andra där hon alltid satt med sitt varma leende trots att hon var tandlös.
Hon slutade aldrig älska villkorslöst
hur dom än slog och våldtog
och hur än hopplöst det kunde vara.
Hur en människa berör kan ingen förklara.
Dom säger att en fjärils vingslag orsakar stormar på andra sidan jorden
vad du gör påverkar även vad som sker så njut av det goda som kommer tillbaka sen.
För mitt sätt att leva påverkas av min granne, av den hemlösa och av dig
så ge mig nu ett leende så hjälper du fler än bara mig.