Inne i dimman

Jag hatar sådana här dagar
när jag är någonstans mellan att vara
eller inte vara
Inte ens basbehoven får existera
och jag dyker djupare och djupare ner i någon form av oexistens
Jag hoppas att när jag vaknar ur dimman
är alla problem lösta
all disk är diskad
lägenheten är städad
och maten står på bordet

Men det fungerar inte så
det löser sig inte av sig självt
Jag orkar inte kämpa dessa dagar
det finns ingen glöd i mig
Så jag straffar mig själv genom att sjunka djupare ner i dimman
och inte ge mig själv någon möjlighet till en gnista
för det blir bara värre och värre

Inte förrän imorgon kanske jag kan vakna på nytt
för idag kommer inget solsken igenom molnen
Idag får jag inget gjort
inget sagt
och inget har något värde
Kom och dra upp mig ur min dimma
för jag vet inte hur det ska gå till
Jag vill bara vara lugn och glad
och tryggheten finna